Komodovaraner – värdens största ödla

Tidig morgon tog vi tillsammans med två andra turister plats i en båt och lämnade Labuan Bajo’s hamn vid 07.30. Puttrande i sakta tempo tillbringade vi två timmar på turkost vatten, med sagolikt vackra vyer åt vilket håll man än lät blicken vandra. Väl framme vid Komodo National Park, på ön Rinca, fick vi nyfiket vänta på bryggan tills en ranger kom och hämtade vår lilla grupp. Med en lång käpp i ena handen och bestämda steg bad han oss att följa efter. Spänningen var på topp och blev bara bättre. Det kändes som om vi befann oss i självaste Jurassic Park filmen, men utan någon Jeep som skulle köra omkring oss och utan stora staket till inhägnader. Vi var mitt ute i naturen, på samma ö som världens största nu levande ödlor. Efter att vi betalt diverse parkavgifter stod vi vid en karta där rangern förklarade de olika vandringsleder man kunde gå. Lång, medium, kort, superkort. Den långa beskrev han som gyttjig eftersom det var slutet på regnsäsongen och trodde inte vi skulle få se fler djur vilken sträcka vi än gick pga värmen. Ödlorna befann sig i skogen och därigenom gick alla vandringsleder oavsett längd. Vår grupp utbrast i enig stämma att vi ändå ville går den långa turen vilket fick rangern att se ut som ett stor frågetecken. Ja värmen var minst sagt tryckande, men vi ville ju verkligen se de enorma ödlorna även om så varenda svettdroppe skulle få rulla. Men efter att han åter igen lovat oss att vi skulle få se lika många komodovaraner även om vi gick trekkingen som var näst längst så var alla eniga. Vi gick den näst längsta turen som skulle ta 1-1,5 timme. Det bar av till fots och alla tittade spänt på minsta lilla som rörde sig eller lät. Både på marken och i träden. Komodovaranerna lever nämligen sina första år uppe i träden för att inte bli uppätna av sin egen mamma och pappa. Vi vandrade genom skog och grönska, på smala stigar som sen avlöstes av slätter och höjder med vidunderliga vyer. Så otroligt vackert! Och vår ranger hade rätt, vi fick se de enorma bjässarna. Hela sex stycken komodovaraner såg vi!

Otroligt coola djur alltså, annat går inte att säga. VÄRLDENS STÖRSTA NU LEVANDE ÖDLA. Har en normallängd på 2–3 meter, en vikt på omkring 70 kg och finns endast på 4 öar i Indonesien. Dess storlek beror bland annat på långsam ämnesomsättning och på att arten lever på isolerade öar där det saknas köttätande däggdjur som konkurrerar om samma ekologiska nisch. Komodovaranen är alltså en toppkonsument och dominerar följaktligen det ekosystem som den lever i. Även om de huvudsakligen äter kadaver, så händer det ofta att de anfaller levande bytesdjur genom bakhåll. Då ett lämpligt byte närmar sig varanens bakhållsplats anfaller den genom att snabbt attackera undersidan av dess strupe. Den lyckas hitta sina byten med hjälp av sitt välutvecklade luktsinne, vilket kan upptäcka ett dött eller döende djur på sträckor upp till 9,5 kilometer. Komodovaraner anfaller sällan människor men det har hänt och tyvärr även resulterat i dödlig utgång några gånger. De kan springa i en hastighet runt 18 km men är endast en sprinter och gör inga långa sträckor. Simma kan dem också, men inte längre än 500m enligt guiden då deras kroppstemperatur sjunker för mycket.
Innan vi reste för att se dessa ödlor varnades jag på Bali av väldigt många att vi absolut inte fick gå iland om jag hade mens. Jag har även läst att om man har det eller har något öppet sår på kroppen så måste man meddela sin ranger det så han kan hålla ett extra öga på en, iom att ödlornas luktsinne “gillar” blod och förknippar det med mat.