Peguyangan waterfall – enormt cool vandring!

Hur ska jag ens börja beskriva den här platsen på Nusa Penida… jo kanske med att säga att det här var den sjukaste vandringen vi någonsin gjort på Bali! Platsen heter PEGUYANGAN WATERFALL, ett namn som är rätt missvisande. Så går man hela vägen ner med förhoppningen om att se ett vattenfall kommer man bli besviken, för något riktigt vattenfall finns inte. Men det finns tre saker som gör den här platsen extremt cool och värd att besöka. Utsikten först och främst, för det är makalöst vackra vyer. Den klarblå trappan ner, som hänger på klippsidan och bjuder på en brant utmaning med sina ca 740 steg (enkel väg)! Och sen själva vattentemplet som vilar längst ned, där tre små källorna med friskt klart vatten finns inbyggda i berget.

Vägen ned via den blå trappen, som också kallas ”The blue stairway to heaven”, är minst sagt en speciell upplevelse OCH utmaning! Stegen är smala och inte praktiska. Jag har små fötter (st 36) och trappstegen fyllde knappt hälften av ytan under mina sulor. Dessutom är det en öppen trappa så mellan varje steg blickade man rakt ned i havet, och på vissa ställen såg man den gamla sönderrostade trappan ligga i bitar. Och eftersom man är på väg ner till ett tempel som är en helig plats så behöver man bära en sarong (hyrs vid toppen) som täcker knäna. Något som inte hjälpte rörligheten, snarar stjälpte. Och 740 obekväma steg i extrem hetta är dessutom väldigt, väldigt många steg.

Livrädda för att snubbla så höll vi i början så mycket fokus nedåt på fötterna att vi missade söka av den närgångna gröna omgivningen på höger sida… så när jag stannade upp för en sekund och höjde huvudet såg jag en orm hängdes i en gren, dinglandes ett par decimeter ovanför Björns passerande högeraxel. Lyckligtvis en vanlig och ofarlig trädorm, som dessutom bytte riktning efter Björn ovetande närkontakt. Phjuhh! Men efter det och att jag slutade andas för några sekunder så tittade vi överallt! Uppåt, nedåt, åt sidorna! Så det tog oss nog 30 min att gå hela vägen ned. Men det var det värt!

Längst ned, precis där vågorna dundrar in med full kraft, vilar ett tempel. Inte så märkvärdigt i sig, jämfört med många andra tempel på Bali, men vackert med sin placering och alla skulpturer. Och bortanför templet hittar man dom heliga källorna. Tre stycken små ”pooler” i berget som fylls med friskt vatten rinnande från den översta poolen, ned till den andra och vidare till den tredje, för att sen slå följe med havet. Väldigt läckert! Och såååååå svalkande skön att bada i! Friskt och så otroligt klart vatten att en hummer och en fisk hade svårt att gömma sig. Ha, ha! Helheten på den här platsen gjorde upplevelsen till en av det bättre på Penida, definitivt. Men när vi väl gått hela vägen upp (vilket ändå var smidigare än vägen ned) så kunde man kram ur svett ur våra kläder. Så skrattande åkte vi därifrån med orden ”tur att vi båda två är exakt lika svettiga och äckliga just nu”! För här slog vi nog nå form av svettrekord.