Na Muang Waterfall 1 & 2 på Koh Samui

Ön Koh Samuis mest populära vattenfall, Na Muang, är egentligen två vattenfall med helt olika personligheter. Det ena bjuder in till ett dopp i naturens egen pool, det andra till en svettig klättring med utsikt som belöning. Så vill du besöka båda, se till att packa lätt, ta på dig bra skor och lämna höjdrädslan på hotellrummet.

NA MUANG WATERFALL 1 – djungelns naturliga pool
Na Muang Waterfall 1 är vattenfallet för den som gärna vill uppleva djungelns skönhet utan att behöva bestiga något berg på kuppen. Från parkeringen väntar en kort och enkel promenad förbi några klassiska turiststånd och kokosnötsförsäljare. Och för den som föredrog att få sin kokosnöt mindre klassisk och med lite mer karaktär fanns även alkoholspetsade varianter. Ha, ha! En minst sagt oväntad twist som vi aldrig stött på tidigare. Därefter följer en jordig stig, ett gäng stenar att öva balansen på och en hel del lianer att fascineras över, innan man når det cirka 18 meter höga vattenfallet. Är det pampigt? Nä, inte riktigt. Inbjudande för ett dopp? Nja, inte helt övertygande. Vi skippade faktiskt badet och nöjde oss med att titta på vattenfallet och roade oss med lianerna istället. Ja, de var faktiskt mer intressanta än själva vattenfallet. Men vi var långt ifrån ensamma, och flera andra besökare badade glatt i naturens egen dusch. Av någon anledning är det här en av Koh Samuis mest populära naturpärlor. (Själva så gillade vi Mountain Waterfall mer som kändes mer naturlig och mindre turistigt). Vi beslutade oss för att spara badkläderna till nästa vattenfall. Vi skulle ju ändå besöka båda, och tänkte att det kunde vara skönt med ett svalkande dopp sen, efter den längre promenaden. En alldeles utmärkt plan tyckte vi. Men ack så fel vi hade gällande det där svalnade doppet…

Hitta hit: se pin på Google maps här.

NA MUANG WATERFALL 2 – svettigt äventyr med utsikt
Tyckte man att Na Muang 1 var lite väl bekvämt kunde man fortsätta till storebror Na Muang Waterfall 2, där naturen skruvar upp svårighetsgraden och både muskler och kondition plötsligt förväntas delta i semestern. Vi hade fått information om att det skulle vara en promenad på cirka 20 minuter. Jo, tjena! Det kändes betydligt längre än så, och då hade vi ändå fuskat lite genom att ta en taxi en bit upp till startpunkten. Det var först i efterhand vi insåg att det faktiskt gick att promenera även den sträckan. Men men, vi hade i alla fall gjort en taxikille glad. Själva vandringen då? Den bjöd på tät vegetation, spångar och ojämna stigar, allt inbäddat i en fuktig tropisk luft som gjorde att svettproduktionen gick på högvarv. Vissa partier var så branta att tjocka rep spänts upp längs stigen, så även armarna fick hjälpa till att transportera kroppen uppåt. Och tro mig, de kom väl till pass! Här var det inte längre tal om en stillsam liten skogspromenad, utan snarare ett svettigt träningspass. Mellan träden skymtade vi emellanåt utsikten, och den såg onekligen lovande ut. I alla fall i de flestas ögon. Men för en av våra vänner gav vyerna svindel och en stark längtan efter att gå åt andra hållet så snabbt som möjligt. Hur lång tid det egentligen tog att ta sig upp vet jag inte, men belöningen på toppen var en helt makalös utsikt! Wow så vackert!

Utforskade man området ytterligare, bortom den upptrampade stigen, fanns några fler strimmor och små pooler av vatten. Men de bjöd inte på någon utsikt och alla var upptagna av andra svettiga gäster vid vårt besök. Vid huvudfallet däremot var det utan tvekan utsikten som stal showen. Wow, wow, wow! Den naturliga ”huvudpoolen” däremot kändes ganska blygsam i sammanhanget, så badkläderna fick alltså fortsätta ligga oanvända i väskan. (Och en person ville också ner så fort som möjligt). Så två vattenfall besöktes och vi blev inte ett enda dopp rikare – men vi fick motion och en utsikt som definitivt kompenserade för den uteblivna svalkan.