Bestigning av Mount Batur

Det är något visst med att bestiga ett berg eller en vulkan, för oavsett höjd så är känslan att stå där uppe på toppen helt magisk. MOUNT BATUR är Balis näst högsta vulkan och sträcker sig (endast) 1677 meter över havet, och vandringen upp passar under uttrycket ”a walk in the park”. Vi började gå 03:40. Då klev vi ut från hotellets entré nere vid sjön, mötte vår guide, fick varsin ficklampa och började vandra i den kolsvarta natten. Tjocktröjan åkte av efter bara någon minut och jag muttrade lite inombords över att jag ens tog den med. Vi rörde oss framåt på praktiska gångstigar som snirklade sig uppåt, och vi stötte på oväntat många människor. Efter 1 timme och 20 minuters vandring sa guiden att i var framme och jag frågade förvånat om han skojade. Det gick oväntat fort att nå toppen och jag var uppenbarligen mentalt inställd på att gå längre.

På första parkett slog vi oss ner på en bänk och inväntade att solens strålar skulle höja sig över horisonten. Under tiden serverades en rejäl frukost bestående av ägg, ägg-smörgåsar, banan-smörgåsar, frukt, olika godis och kaffe och te. Vilket var magiskt bara det, att äta frukost på toppen av ett berg, under en stjärnklar himmel som sakta skiftar färg och välkomnar en ny dag. Men stillasittandet på toppen gjorde att tröjan som jag tidigare fnös åt kom väl till pass, och den varma koppen te tillhörde en av de godare varma drycker jag slurplat i mig. Allt till utsikten av fluffiga vita moln och Balis högsta vulkan, aktiva Gunung Agung, som med jämna mellanrum släppte ur sig rök från toppen.

Kristofer´s 40-års dag hade nog en ovanlig start när det kommer till födelsedagsfiranden, men det var en mycket mäktig sådan. Soluppgången var minst sagt trollbindande, precis som hela atmosfären. Man kunde plötsligt se Batur’s mäktiga krater och hur varm rök sipprade upp ur sprickor här och var. Och stoppade man händerna nära hålen var röken skållhet. När solens strålar började värma ordentligt vaknade också en hel drös med apor till liv. Vissa plundrade såklart vandrare på frukost och andra nöjde sig med att nyfiket iaktta alla människor. För människor kryllade det av. Enligt guiden vandrar ca 500 personer upp till Mount Batur’s topp dagligen nu under lågsäsong (regnperiod), och ca 800 under högsäsong (under 2 turer per dag, soluppgång och solnedgång).

FAKTA: Man går inte upp på Batur utan guide, och det av flera anledningar. Vi gick med Bali Trekking Tour som var jättebra och guiden, Jro Gunawan, var fantastisk. När vi till stor del joggade ner från vulkanen hade han extra roligt och för varje grupp människor vi passerade ropade han glatt och skojfriskt ”team Sweden passing by! Tut, tut!” Underbart! Vi valde att bo vid sjön Batur av praktiska skäl, för att inte behöva gå upp vid 01.00 på natten vilket man måste om man bor på södra Bali och tar transport till startpunkten. Klädsel bör vara träningsskor / trekkingskor, långbyxor eller shorts, och en tröja är bra att ha med till toppen. Även om trekkingen upp på Batur är enkelt och klassas som lätt vandring, ska man vara medveten om att det handlar om att promenera konstant uppför. (Snitt-tid för vandringen upp är ca 2 timmar, ca 1 timmes vandring runt på toppen och sedan ner). 

Även om Batur är otroligt vacker och utsikten från toppen är magisk. Så finns en stor negativ sak. Det är att alla som som inte orkar gå upp väljer att lifta med lokalbor som står redo med motorcyklar (crossar). Så det är inte en lugn och naturskön vandring, för motorljudet saboterar det totalt. Man blir också tvungen att gång på gång kliva åt sidan och stanna för att släppa förbi latmaskarna (ursäkta mig, men enligt mig är poängen att gå upp). För även om stigen är i bra skick så är den relativt smal och inte gjord för att mötas på. Men en rolig incident i detta var ändå damen i ljusblå solhatt som liftade med en cross så långt det gick, och sen besviket insåg att hon ÄNDÅ måste gå sista biten… =15 minuters promenad, där crossarna inte kan kan kör.

Mount Batur – Kintamani – Bali – Indonesien

BaliBali 2019Indonesien