5 timmar vandring – Cuicocha crater lake

Vår sista fysiska aktivitet på multisportresan med Ecuador Pure Life var en otroligt vacker vandring runt VULKANSJÖN CUICOCHA. Minibussen lämnades utmed en vägren, en stor informationskarta inspekterades och vår guide sa glatt då han pekade ut rutten ”nu har vi fem timmar vandring framför oss, men med er kommer det nog gå fortare”. Då vi efter några minuter nådde upp till den första utsiktsplatsen var det till ordet ”wow”, följt av tystnad och stora ögon. Framför oss vilade hela sjön, i en krater omgiven av flera berg och andra vulkaner i flera riktningar. Det spegelblanka och turkosblå vattnet hade nog fått de flesta att tappa anda, till och med utan höjden. Kratersjön ligger 3246 meter över havet, vilket är högt. Varje liter luft som inandas där uppe hade 64% lägre syremängden. (Vilket betyder att vad som vid låg/normal höjd kan vara jobbigt fysiskt är betydligt mycket jobbigare på hög höjd). Jag minns hur jag stod där tyst och bara beundrade landskapet, samtidigt som jag också insåg att alla de kullar och berg jag så vackert beundrade skulle mina fötter även ta mig upp och ned för. Där och då hade vi nog vant oss (en del i alla fall) med de höga höjderna iom större delen av resan utgjordes på hög höjd, och det tackar jag verkligen för.

Det var verkligen en vandring som gick upp, ner, upp, ner, upp, ner. Fulla av energi började vi med raska steg som tog oss framåt och nedför. Smått trollbundna av sjön som ständigt vilade längs vår vänstra sida. Vi fick lära oss om bär, djur och natur längs vägen. (Särskilt om blå bär som såg ut exakt som blåbär, men var typ dödligt giftiga). Men efter fyra timmars konstant promenerande var det med något trötta lungor vi tog oss an uppförsbackarna. Den blå himlen övergav oss mot slutet och svala moln svepte även in med svalare gradantal. Jag minns att ett av mina absolut första intryck av Ecuadors högland var att det påminde om Sverige. Och samma intryck bar jag även med mig där på vår sista aktivitet, när vi tråcklade oss fram bland blåbär, “Bregottkor” (på semester?) och vajande lupiner.