Fantastisk natt på 300 år gammal hacienda

Inte långt från den berömda marknaden svängde guiden av från den asfalterade huvudvägen och in till en storslagen gård med vackra vita byggnader. Husen vette in mot en välskött entré och en porlande fontän, där stora rustika trädörrar stod uppställda på den största av byggnaderna. Det rustika låset på dörren var det största jag någonsin sett, men lika vackert som alla övriga detaljer på gården. De välskötta vita fasaderna, de stora blå fönstren och de gröna träden fulla av klementiner gav ett minst sagt sagolikt intryck. 

Vid den 300 ÅR GAMMAL HACIENDA spenderade vi en natt och jag mins tiden där som igår, samt med enorm värme. Det trots att jag under tiden där använde typ alla mina tunna sommartröjor på samma gång, men hos både ägaren och de anställda fanns en gränslös värme och omtänksamhet. Ägaren hälsade oss välkomna i egen hög person, och då vi slog oss ned vid ett av sällskapsrummen kom en av de anställda snabbt dit och tände den enorma öppna spisen framför oss med van hand. Vi serverades klassisk Canelazo som välkomstdryck, hörde hästar gnägga från stallet, beundrade sjön utanför, tittade nyfiket på alla gamla foton som prydde väggarna och imponerades av de många luftiga rummen. I den vackra restaurangen serverades vi en enastående god trerättersmeny, och rummet där vi tillbringa natten var enormt. Och då var rummet som Brittany och Jacob fick ännu större, större än hela vår lägenhet hemma faktisk vilket säger en hel del om haciendans storhet och rymd. Flygelrummet där vi sov utgjordes av tre halvvåningar, med ett badrum längst ned, en säng på mittersta planet och överst låg ett sällskapsrum med öppen spis. På kvällen när det var dags att sova var rummet iordningställt för natten. Gardinerna var fördragna, en brinnande brasa sprakade i den öppna spisen och sängen var bäddade med värmekuddar. Alltså jag kan inte beskriva den fantastiska känsla jag kände där och då. Vilket enastående ställe, sådan underbar personal och otroligt speciell och fascinerande miljö. Med fötterna instuckna under en av värmepåsarna och kramandes den andra somnade jag med ett stort leende på läpparna. (Och Björn hade faktisk två egen värmepåsar, så jag beslagtog inte alla).

I slutet av 1700-talet fungerade Hacienda Pinsaqui som ett kolonialt textilföretag med tusentals vävare som exporterade tyger till USA. I generationer har haciendan ärvts vidare inom släkten Freile-Larrea och idag fungerar Haciendan som hotell, men har behållit känslan av det förflutna. Genom åren har haciendan även varit värd åt berömda historiska figurer, bland annat general Simon Bolívar (som inrättandet Venezuela, Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Panama som självständiga stater, oberoende av spanskt styre). Och i slutet av artonhundratalet undertecknades också det historiska fredsavtalet mellan Colombia och Ecuador, “Treaty of Pinsaqui”,  i haciendans herrgård 1863.