Bamboo Island & Phi Phi Islands

En dagstur med speedboat, fyra stopp; Bamboo Island, Phi Phi Leh (Maya Beach), Phi Phi Doh (Ton Sai Bay & Monkey Beach). Ca 40 min med speedboat från Ao Nang så lade den extremt fullpackade båten till på BAMBOO ISLAND. En paradisö enligt resebroschyren och ett av Thailands bästa ställen att snorkla på enligt Fritidsresor. Hum… Man kan säga att stranden var exakt lika fullpackat av turister som vår stackars båt var. Och inom det “inhägnade” området i vattnet där man blev ombedd att snorkla så fanns inte en enda levande korall. Fisk fanns det visserligen, men de grå stenarna de simmade över fick inte helhetsbilden att ens i närheten leva upp till den drömbild jag hade föreställt mig att Bamboo Island skulle vara.

Stoppet därefter var VIKING CAVE som vi fick titta på från båten, samt PILEY BAY där båten åkte in och vände. Men även där i den fina lagunen kryllade det av båtar. Björn som var där för tio år sedan såg ledsamt på all hysteri med turister och båtar. Sa att de för tio år sedan åkt dit med longtail-båt, snorklat och varit i princip ensamma där. Ja visst fanns det vissa som snorklade där även nu idag, längst in, bland ångor av avgaser.

Båten tog oss vidare till Phi Phi Leh och platsen MAYA BEACH som är känd efter inspelningarna av FILMEN THE BEACH med Leonardo Dicaprio i huvudrollen. Behöver jag nämna att det var fullt med turister där? Nä, det fattar nog alla. Vår båt lade inte till på stranden. Om det berodde på att det var “parkeringsbrist” eller om det bara var så de gjorde det vet jag inte. Men vi fick snorkla från båten och helt ärligt så var det inte mycket till snorkling där heller.

Lunch ingick i turen och serverades på PHI PHI DOH där båten lade till i hamnen Ton Sai Bay. Ganska mysigt ställe, några souvenirbutiker, glasskiosk, promenad väg mm.

Mätta och belåtna åkte vi sedan till andra sidan av Phi Phi Doh, till MONKEY BEACH, vilket helt klart var bästa stoppet! Snorklingen var värdelös men stranden var gullig och själva sanden var helt olik någon annan! Sanden var extremt finkornig. Det kändes som att gå på mjöl.