Av
Vissa platser, intryck och upplevelser fascinerar mig mer än andra. Och det gamla tempelområdet MY SON SANCTUARY i Vietnam var just en sådan plats. Där jag trots solens hetta och den stillastående luften kunnat strosa omkring längre än vi gjorde. För att ta in varje liten del, kika bakom varje vrå, beundra varje sprucken sten, låta fantasin fylla ut de trasiga statyerna, och notera de små detaljerna som andra bara gick förbi. Platsen har berörts genom historien med många vinslag och den tropiska natur som bäddar in ruinerna gav helheten en både fängslande och trolsk känsla.
Cirka 4 mil från kuststaden Da Nang hittar man ute på landsbygden My Son Sanctuary. Ett tempelkomplex som byggdes mellan 300- och 1100-talet för religiösa ceremonier under Cham-dynastin, men användes också som begravningsplats för dynastins kungligheter. De första templen byggdes i trä och uppfördes till ära för den indiska guden Shiva, men de brann dessvärre ner på 500-talet. Många tempel byggdes sedan upp igen, och det har funnits upp till 70 byggnader inom det 2 kilometer stora området. Tempel och torn sammankopplade med varandra genom en komplicerad design av röd tegelsten.
Kort efter att det sista templet byggdes under 1200-talet övergavs området. Därefter låg området undangömt fram till 1898, då det återupptäcktes av en fransman. Förutom år av naturligt slitage har monumenten varit utsatta för plundring. Och under Vietnamkriget använde FNL platsen som bas, och stora delar av byggnaderna förstördes under amerikanska bombningar. Men 1999 listades My Son Sanctuary på UNESCO:s världsarvslista för dess imponerande torn, tempel och arkitektur, och idag går det att besöka ruinerna mot en mindre avgift. (150,000 VND, ca 63 kr per person. Då ingår också en eldriven typ av ”shuttle bus” från parkering och in till naturen/vandringsledens början).
Vi hyrde en privat chaufför under en heldag för att ta oss till My Son Sanctuary och vi åkte från Da Nang där vi bodde. (Under samma dag besökte vi också Hoi An). På plats valde vi att uppleva ruinerna på egen hand och utan guide. Och vi gick också ”mot strömmen” vilket gjorde att vi fick det ganska turistfritt här och där, då alla guidade grupperna gick i samma ordning och motsatt håll jämfört med oss.
Anonym
september 5, 2019Wow, vilken plats!!!!
Anonym
september 5, 2019Fantastiskt, vilken miljö som jag förstår sätter igång fantasin.Om ni åker till ställen utan guide, hur gör ni då? Jag menar informationsmässigt. Åker ni bara dit och njuter av platsen, har ni läst på innan eller tar ni det efter. Kanske har ni någon bok ni bläddrar i plats?Tänk att vi människor alltid måste förstöra saker! Att naturen återerövrar är som det ska vara men när man medvetet förstör bara för att man vet att det finns ett värde i det för de som bor där, för eftervärlden. Tragiskt.
Anonym
september 10, 2019Vi läser på innan vi åker dit, här via nätet och tack vare en guidebok om Vietnam som vi hade med oss. Sen självklart går man garanterat miste om massa information, men att få njuta själva av en plats värderar vi ganska högt. Och att slippa gå i grupp, plus att jag kan ta tid på mig att fota också. 😉
Anonym
september 5, 2019Wow, vilken plats!!!!
Anonym
september 5, 2019Fantastiskt, vilken miljö som jag förstår sätter igång fantasin.Om ni åker till ställen utan guide, hur gör ni då? Jag menar informationsmässigt. Åker ni bara dit och njuter av platsen, har ni läst på innan eller tar ni det efter. Kanske har ni någon bok ni bläddrar i plats?Tänk att vi människor alltid måste förstöra saker! Att naturen återerövrar är som det ska vara men när man medvetet förstör bara för att man vet att det finns ett värde i det för de som bor där, för eftervärlden. Tragiskt.
Anonym
september 10, 2019Vi läser på innan vi åker dit, här via nätet och tack vare en guidebok om Vietnam som vi hade med oss. Sen självklart går man garanterat miste om massa information, men att få njuta själva av en plats värderar vi ganska högt. Och att slippa gå i grupp, plus att jag kan ta tid på mig att fota också. 😉