Ön Lombok – en oslipad diamant

Den Indonesiska ön LOMBOK tog oss med förtjusning från första stund. Bland gröna berg och på slingriga kustvägar rullade vi från hamnen Bangsal i norr till Kuta i söder. Längs vägen blickade vi ut över vackra vidder som fängslade, såg iakttagande apor längs vägrenen, och beundrade de sagolika stränder som avlöste varandra. Ön påminner till viss del om Hawaii med sin bergiga natur, omgiven av en skimrande turkosblå färgpalett, men med en mycket lantligare prägel. Skulle jag sammanfatta Lombok med endast tre ord skulle det bli; rishattar, vattenbufflar och paradisstränder. Tre saker som man såg väldigt mycket utav, i alla fall på den södra delen av ön där vi spenderat en vecka. På Instagram (@29grader.se) skrev jag följande ord:

Lombok satsar verkligen på turismen. 2011 öppnades en Internationell flygplats (WADL) på ön, och i samband med det har vägarna till dom flesta stränder söderut breddats, asfalterats och blivit riktigt bra. I jämförelse med Bali var det en fröjd att köra på Lombok. Ordentliga vägar, få bilar, fordon i rätt filer, mer vettigt körande och ingen trängsel. Med undantag för i ett par större städer såklart. Men i söder hade dom däremot inte lärt sig hur rondeller fungerar. Varför åka runt något när man kan åka snabbare åt andra hållet? Ja herre gud, men som vi skrattat åt detta “snurreri-fenomen”. 

Lombok kallas “the Land of a Thousand Mosques”, och det stämmer. Prick 06.30 varje morgon hade man en ofrivillig väckarklocka som ljöd genom morgonfriden, vilket man kan tycka både det ena och det andra om. Men jag skulle även vilja ge Lombok en helt ny slogan “landet med de tusen gungorna”. För på varje paradisstrand fanns minst en gunga. Den först var kul, den andra fortfarande underhållande, men sen… sen blev det en fixidé från min sida; hur många olika strand-gunge-bilder kunde jag få under resan. (Så om det kommer ett inlägg med enbart gungor framöver så vet ni varför.) Men bortsett från hypen med alla gungor så har Lombok extremt många paradisstränder (vilket ska få ett separat inlägg). Verkligen vykortvackra fantastiska stränder som ekade tomma på turister. För varje ny strand vi besökte sa jag typ varje gång “det här är den vackraste strand jag någonsin sett”. Så att Lombok är en oslipad diamant är det inget snack om. Ön har en flygplats, bra vägar, makalöst vacker natur, mängder av paradisstränder och trevliga människor (till största del, fanns ett område mellan Kuta och Mawi där befolkningen inte kvalar in under ordet “trevliga”). 

För Lombok krävs nu bara att dess tunga ryggsäck av dåliga rykten om stölder och kriminalitet ska begravas och glömmas. Även den utvecklingen går åt rätt håll och vi råkade inte ut för någonting. Men vi hade läst väldigt mycket om det innan vi reste, hört mycket om det både innan och även på plats av befolkningen själv. Så under tiden på Lombok hade vi tyvärr en “försiktighet-guard” uppe, vilket vi t.ex. inte har över huvud taget på grannön Bali. Så ska jag nämna något negativt om Lombok så är det det, samt att maten inte var den bästa. 

När det gäller surf så hade vi oturen att pricka in ett ynkligt litet swell under vår tid på Lombok. Så trots många vändor i vattnet och besök vid flera olika surfbryt så lämnade vi ön med endast ett bra surfpass vid Are Guling (och det var för Björns del, min bräda kom aldrig ens i vattnet pga Lombok Belly som “lamslog” mig större delen av resan där). Men coolaste surfplasen måste jag säga var surfbrytet vid Gerupuk, som man åker båt ut till. Trots dåliga vågor var det en otroligt läcker miljö samt det var mysigt att åka båt ut.