Mulgirigala Rock Cave Temple

Vi besökte vårt första tempel här i Sri Lanka igår, MULGIRIGALA ROCK CAVE TEMPLE, ett budhistiskt tempel fullt av fina målningar. Templet ligger på ett stort berg och på flera terrassers höjd, så det var rätt imponerande bara det men krävde en å annan svettdroppe. 564 trappsteg upp till toppen och inte helt lätt att både se sig omkring på den magnifika omgivningen samtidigt som man skulle sätta fötterna rätt. Inget trappsteg var det andra likt. Olika lång, höga, breda, sneda, korta, tjocka osv. Men upp kom vi och så även ner. Fast det var knappt att vi ville gå ner igen för utsikten från toppen var helt makalös! Tror inte den “utsiktsisbiten” är något som ingår i alla guidade turer för den platsen låg utanför själva tempelinhägnaden, så hade vi vandrat runt på egen hand hade vi missat det helt. Guden, som vi faktiskt fick tag i på plats var riktigt bra. Han berättade om de gamla målningarna som fint dekorerade såväl tak som väggar i de olika grottorna. Många var rekonstruktioner men visa fanns bevarade i sitt original och var runt 300 år gamla. Vi fick se flera olika tempelrum på tre olika terrassers höjd. Inuti varje rum fans det statyer av buddha och i ett av rummen var den sovande buddhastayn enormt, hela 18m lång. Vi fick även lära oss hur man ser skillnad på en sovande buddhastaty och en staty av en avliden buddha, och det var små skillnader. Man såg det dels på fötterna, att på den avlidne så stod ena fotens tår ut något längre än den andra foten. Samt att handen vid huvudet låg något längre ut från huvudet, till skillnad mot statyn av en sovande buddha då huvudet delvis vilar på handen.

Denna gudafigur som smyckade en av ingångarna till andra terrassens grottor är en kombination av väldigt många djur. Och nu hoppas jag att jag minns detta rätt… Den har rumpan av en påfågel, kropp som en fisk, ett lejons ben, öron som en gris, öga från en apa, mun som en krokodil och näsan är snabeln från en elefant.

I templet blev vi välsignade med varsitt vitt armband, vilket vi fick samtidigt som en lång ramsa av något sades. Vidare på vägen upp mot toppen plockade guiden en otroligt fin blomma åt oss. Och om jag ändå inte hade minne som en guldfisk så hade jag kommit ihåg det exakta namnet. Han sade det nämligen minst en gång och jag frågade om det en extra. Allt för att försökra mig om att jag skulle komma ihåg namnet. Men gjorde jag det… nja… jag har för mig att han plockade den från ett CANNONBALL TREE och kallade själva blomman för cannonball flower. Hur som helst så doftade den ljuvligt och hade ett väldigt speciellt utseende. Så ska jag någon gång odla någon blomma i ett tropiskt land så ska jag verkligen försöka få tag i denna sort.