Menjangan Island

Man kommer till stunder i livet då man inser att man verkligen lever och det mer än någonsin. Balis västra sidan är fantastiskt, glömd av turister och här bjuds man på ett vackert harmoniskt lugn. Naturen skiljer sig avsevärt från övriga ön och på ett positivt sätt, där man åker över berg och dalar och njuter av varje väldoftande andetag av nejlikor som kommer längs vägen. Jag trodde här om dagen att jag hade sett den vackraste miljön som ön har att erbjuda när det gäller snorkling. Men det hade jag absolut inte. För upplevelsen vid ön Menjangan idag gav den bästa snorklingen jag någonsin haft. Vilket underbart och helt fantastisk ställe! Med Bali i horisonten, turkost vatten, klar sikt, levande koraller och mängder av fiskar i regnbågens alla färger njöt jag av varje paddeltag. Overkligt, men på riktigt.

Alla koraller, så förtjusande. Alla fiskar, så imponerande. All natur, så fint förtrollande. Och inte att förglömma är avgrunden, som så mystisk läskig kanske gör just detta ställe till vad det är -så speciellt och annorlunda. Alla fina böljande koraller övergår plötsligt till ett tvärt stup som slutar i mörker. Jag har aldrig någonsin sett något liknande! Men känslan av att ta ett djupt andetag, simma längs kanten och blicka in i det djupaste blå vatten var magisk. Försöka se slutet, försöka se botten, men allt man såg var skuggor av större fiskar och man skulle nog kunna stirra sig blind in i detta mystiska paradis. Snorklingen här bjuder på en trollbindande skönhet jag aldrig sett någon annanstans. Just avgrunden och vraket Anchor är det som lockar många dykare till ön Menjangan och jag förstår helt klart varför.