Aktiva vulkanen Bromo på nära håll

Vi har lämnat ”King-Kong viewpoint” bakom oss och färdas nedför, mot den aktiva vulkanen  Bromo på östra Java. Det som möjligen kan kallas bilväg slutar efter ett tag helt att existera och den fyrhjulsdrivna jeepen rullar ut i en enorm sandplatå. Ett månlandskap breder ut sig på andra sidan vindrutan och det känns som om vi landat på en helt annan planet. I alla fall tror jag att självaste månen skulle se ut så här vid närkontakt. Stupbranta vulkansidor och höga berg skjuter upp från den sänka vi befinner oss i. Marken ser nästintill död ut, som om allt liv slukats av mörk sand. Och endast några grästuvor med vita strån kämpar sig upp över jordens yta.

Efter en stunds körning kliver vi ur jeepen med vår guide Pak Wierio i spetsen. Han är i sitt rätta element. I vulkanernas närhet blir han en euforisk ciceron som dansar runt på vulkangruset och pratar sig varm om platsen; Bromo Tengger Semeru nationalpark. Och som en lydig skolklass står vi alla i en ring runtom honom och insuper varje ord av lärdom. I nationalparken ligger stratovulkanen Bromo, samt vulkanen Semeru som med sina 3676 m ö.h är det högsta berget på Java. Här finns också Indonesiens enda sandhav, vilket är calderan av en tidigare vulkans (Tengger) kollaps och täcker en yta av hela 5250 hektar. Nationalparken rymmer fyra insjöar och ca 50 floder. Och några av de speciella djur som rör sig här är marmorkatt, krabbmakak, leopard och asiatisk vildhund.

Jag har fängslats totalt av miljön som känns så overklig att den är svår att ta in. Och jag upprepar för mig själv att vi faktiskt befinner oss i ett hav av sand, vi står i en ”naturens kittel”, i en fördjupning i jordskorpan som skapats av en gigantisk vulkans kollaps.

Kamerans minneskort fylls med digitala avtryck och jag känner mig mäkta imponerad när vi kör vidare. Vi korsar hav av sanddyner som formats av tid och vind. Omges av flera unga vulkaner och rör oss under ett svagt soldis som som tycks kriga mot molnen. Då jeepen stannar åter igen är det är dags att låta benen jobba. Tjugotvå par kängor trampar igång med den käckhet i stegen som bara infinner sig så där i början av en vandring. Underlaget är snäll mot oss och miljön hänförande. Flertalet sadlade hästar och dess ägare iakttar oss, i hopp om att någon ska köpa sig en smidigare transport. Men alla tycks nöjda över att vandra för egen maskin. Så även jag, som till bredden är full av iver och för stunder helt förtränger att att min onda vänstervrist börjat smärta pga en gammal skada.

I den mörka öknen av sand passerar vi ett vackert hinduiskt tempel som trots sin ensamhet och matta nyans strålar av prakt. Bromo’s höga siluett på 2392 m ö.h kommer allt närmare och nu är vi så nära vi får komma. Ståendes på kanten av en torr flodbädd.

-The mountain has been on level 2 alert since 2016. And now since it’s last eruption last monday the alert lever is so high that visitors are prohibited from being within a 1-kilometer radius from the crater. 

Ögonen följer vulkanens oräkneliga fåror och karga utformning som leder upp till toppen. En trappa går att urskilja om man tittar noga. 250 trappsteg som vi skulle ha gått för att nå vulkankantens högsta topp för att där lyssna till hur jorden ryter. Men nu står vi 1 kilometer bort, så nära som vi tillåts komma just idag. Rök bolmar upp allt kraftigare och Bromo är en pampig skönhet. Likväl en stor påminnelse om hur liten man är som människa i förhållande till naturens krafter. Kanske är jag aningen besviken över att inte få vandra hela vägen fram och upp till toppen. Men samtidigt är jag så exalterad över alla nya intryck att jag i huvudet vill promenera tillbaks med fjäderlätta hopplasteg. Men vristen morrar likt vulkanens avgrund, så en vacker häst blir lösningen på det problemet. För betydligt mycket mer vandring väntar oss i natt, på en helt annan vulkan. Och en trevlig ridtur tillbaks till jeepen blir den perfekta avslutningen på mötet med Bromo.

Indotravelteam – Kingkong Hill – östra Java – Indonesien

BaliBali 2019IndotravelteamJava