King Kong view – så obeskrivligt vackert

Allt är på plats. Kamera på axeln, mössa på huvudet, bekväma vandringsskor och ett mycket nyfiket leende på läpparna. I en av tre små jeepar sitter vi fyra stycken tätt tillsammans i det bakre utrymmet och endast strålkastarna lyser upp en liten dela av vad som skymtar framåt. Det både skumpar ordentligt och känns genom kroppens lutning att vi färdas brant uppför. Och lutningen håller i sig tills den slingriga vägen tar slut och det är dags att stiga av och tända ficklampan.

– Come here, please hurry.

Alla skyndar vi ivrigt och förväntansfullt fram längs en liten gångnväg och gör exakt vad guiden, Pak Wierio, säger. En rask promenad utan jobbig terräng leder oss snabbt fram till en ordentlig utsiktsplats och vi befinner oss på Mount Penanjakan, på ön Java i Indonesien.

– Stand here and don’t leave this spot.

Vi ställer oss på rad längs trädräcket och blickar ut i ett gapande mörker. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför vi hade så bråttom, för enligt klockan är det långt tid kvar tills solen ska gå upp. Men här står vi och endast ca 15 stycken till, varifrån det småpratas på både engelska, japanska och franska.

Stjärnornas klara sken börjar avta och i horisonten lyser blixtar upp en vacker föreställning. Molnen skiftar form och plats lika snabbt som tiden flyter förbi. Och kalla vindar tränger stundtals in genom alla lager av tyg och får kroppen att rysa. Men plötsligt bryter solens första strålar över bergsryggen som majestätiskt sträcker sig mot himlen. Och vi är inte längre ensamma. Bakom oss är nu ett hav av människor som trängs på utsiktsplatsen likt en fullsatt konsert. Alla står vända åt samma hålla och alla försöker fånga det magiska ögonblicket innan det är förbi. Och jag förstår nu varför vi hade bråttom och inte skulle lämna vår plats. För vi har minst sagt första parkett till en annan värld som breder ut sig framför våra fötter. 

Det är vackert, gud så det är vackert! Solens dimmiga strålar är nästan overkliga. Lika graciösa som en vindpust och lika mystiska som en skugga. Och molnen som dansar nedanför bjuder på ett eget skådespel där de ser ut att smeka naturen med varsam hand. Den vita dimman täcker plötslig allt för att sekunden senare dra undan draperiet som om vi stod inför en teaterföreställning. Framför oss vilar  Bromo och Batok mountains, så där majestätiskt som bara berg och vulkaner kan stoltsera, och aktiva Bromo visar prov på moder jords styrka.

Vi befinner oss på 2650 meters höjd över havet, vid ”King-Kong viewpoint”. En plats som fått sitt namn  pga att en klippa där ser ut som självaste King Kong’s ansikte. I takt med att solen höjer sig på himlavalvet skingrar sig alla människor mot andra avgreningar på berget. Röken från Bromo fortsätter att oavbrutet bolmar upp ur kratern och det är svår att vända bort blicken, för aldrig tidigare har vi befunnit oss så nära en aktiv vulkan. Men ännu närmare ska vi, mycket närmare. För Bromo är nämligen vårt näst stopp. Så med stora ögon och en magisk morgon i bagaget rör vi oss vidare. Längs promenaden tillbaks till jeepen fastnar jag vid tre frusna killar och ett bord uppdukat med vackra konstverk gjorda av bergets blommor. Och en söt nalle med stora rosa tofsar på huvudet är så oemotståndlig att den får följa med därifrån.

Indotravelteam – Kingkong Hill – östra Java – Indonesien

BaliBali 2019IndonesienIndotravelteamJava