Middag och filmkväll bland pirater

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Och i skrivande stund fnissar jag lite för mig själv nu när jag tänker tillbaks på vår middag och filmkväll vid PIRATAS DEL CALAJE. Vi hade sett fin reklam för restaurang och lockades av deras Pirates of the Caribbean-tema. Det utlovades också filmkväll på stranden denna tisdagskväll, och reklamen sa att de serverade Costa Rica’s godaste hamburgare. Så med stor nyfikenhet åkte vi dit från Santa Teresa (vilket inte är så långt, men vägen är inte den bästa där man korsar Nicoyahalvöns sydligaste spets och åker över bergen via grusvägar).

En trevlig kvinna mötte oss i restaurangen och snabbt hade vi beställt deras beryktade hamburgare. Varje liten som stor detalj i restaurangen gick i sann piratanda, allt från döskallar som pyntade hyllor till snäckor som dinglade i snören. Framför oss vilade hotellets stora pool och nedanför låg stranden. Där ordnade en herre med stolar och sittsäckar framför en stor filmduk, under dinglande belysning och stora palmer. Hamburgarna var i ärlighetens namn ganska långt ifrån de bästa vi någonsin ätit, men det hade inte så stor betydelse när resten var så speciellt. 

Enligt filmlistan så skulle kvällens film ha vara Ghost in the Shell från 1995. Men då solen gått ned och vi tagit plats på två stolar bland ett glatt gäng pensionerade hippies så visades istället urgamla klassiska live-musikspelningar. Herren som höll i “filmvisningen” var ett stycke för sig, som om han hade åkt raka vägen från Woodstock och dit till filmvisningen i Costa Rica. Han delade frikostigt ut popcorn och om frysväskan med öl sa han glatt “det är bara att ta för er, men lägg gärna i en dollar så jag kan fylla på till nästa gång”. Kvällen fortsatte men den utlovade filmen startade aldrig, det fanns alltid någon gammal polare som vi väntade på. Musikvideos byttes efter ett tag mot de gamla klassiska Tales from the Crypt, där det visade sig att alla i publiken hade sitt alldeles egna favoritavsnitt, vilka önskades hej vilt. Det var stämning, fniss, folk som tog ton osv. Och pensionärs-hippiesarna tyckte nog att vi måste ha varit de märkligaste “ungdomarna” någonsin som tackade nej till gratis gräs. Vi vet än idag inte om den planerade filmen till slut visades, för vi skulle köra bil tillbaks och gav upp efter några timmar. Men vi önskar nästan att vi kanske hade tagit in på hotellet där istället, så vi också kunnat tagit större del av den trevliga stämningen och ölen. För hur flummigt det än kan låta så var det en väldigt speciell upplevelse och en kul sådan.

Själva restaurangen tillhör HOTEL CALEJE som ligger strax söder om Montezuma, och en känsla säger mig att boendet håller högre kvalité än maten och filmupplevelsen. Hotellet ligger precis vid stranden och har en stor pool mellan restaurang och strand. Deras bungalows såg även charmiga ut från utsidan, med halmtak och väl tilltagna i storlek (2 våningar). Bara 2 kilometer bort hittar man också naturreservatet Cabo Blanco, som en Svensk person faktiskt grundade.

Piratas del Celaje – Caleje Hotel – Cabuya – (Montezuma) – Costa Rica