Bo hos en familj i Amzonas regnskog

Bilen lämnades på parkeringen till ett hotell och vår packning förminskas till endast den vattentäta bagen. Tung packning eller vanliga väskor på hjul hörde verkligen inte hemma dit vi skulle, då vi till fots promenerade längre in i AMAZONAS REGNSKOG för att spendera natten som gäster hos en familj.

En liten stig ledde oss fram över smala vattendrag bland mossklädda träd och gröna vajande växter. Allt var så oändligt grönt, vart man än tittade slukades blicken av gröna nyanser. Molnen gled sakta fram som ett kompakt täcke ovanför oss, men vad som var regn uppifrån eller fukt nedifrån var svårt att urskilja. Kanske inte så konstigt då luftfuktigheten låg över 90% (vilket tyvärr fick min stora kamera att dö under våra fantastiska dagar i djungeln. Så därav är bilderna i detta inlägg tyvärr inte de bästa).

Vi möttes av knarrande trappsteg, en trött hund vilandes på nötta golvplankor och ett ovanligt lugn. Kycklingar trippade dock snabbt omkring bland våra fötter när vi hälsades välkomna, och de bedårande söta dunbollarna stal snabbt alla min uppmärksamhet. Då vi satt oss ned vid det rustika matbordet gjorde kycklingarna oss sällskap, både under och på bordet (men vi flyttade ner dem). Skålar med popcorn dukades fram och strax där efter hade vi varsin tallrik med soppa framför oss. Kombinationen till lunch var alltså soppa med popcorn. Så märklig kombo, eller? För mig är popcorn snacks och inte mat, men i Ecuador var det såhär man åt riktigt god soppa, med popcorn i. Alla testade självklart den nya kombinationen, men jag tyckte att popcornen snabbt blev endast mjuk “gegga” och inte kom till sin rätt. Jag varvade istället en sked god soppa och sedan några popcorn rakt i munnen. Kanske inte helt korrekt, men men. Då vi avlutat soppan, mätta och belåtna, visade det sig att det endast var förrätten. Ha, ha! Så efter ytterligare en stor portion, en tallrik fyll till bredden med fisk och ris, var vi mer än mätta.

Då mörkret gjorde sitt intrång blev det verkligen mörkt, så där nästan overkligt nattsvart. Ingen måne eller stjärnklar himmel syntes och några elektriska lampor fanns inte. Men med pannlampor och över öppen eld visades vi hur choklad framställs. Vi rostade kakaobönor som vi sedan malde och gjorde vår egen choklad utav. Resultatet blev så småningom egengjord chokladfondue som vi fick avnjuta till efterrätt tillsammans med färsk frukt. Och kvällen avslutades sittandes runt eldstaden, där sprakandet från veden blev en symfoni tillsammans med skogens alla läten. Att somna var en upplevelse i sig. Att tätt inpå sig känna sängens insektsnät och i mörkret inte kunna urskilja minsta detalj. Medveten om att springorna i väggarna inte skulle stoppa ens en större spindel och att toaletten var gångavstånd bort till en annan byggnad. Under natten regnar det konstant. Det vräkte bokstavligt talat ner och kan närmast jämföras med att hinkar fulla av vatten kastades mot taket utan något mellanrum. Någon riktigt djup sömn infann sig aldrig och mitt i natten vaknade jag även av flackande ljussken från en ficklampa. Det var Björn som hade tagit sig till toaletten fram och tillbaks och uppskärrad återvände med informationen att en gigantisk padda hade attackerat honom på vägen och satt sig på hans lår. Ja nattsömnen blir inte mitt livs bästa och jag vaknade lite mer kissnödig en jag borde, men minnet av tiden där förblir till ett av de läckraste och coolaste dagar jag upplevt. Särskilt då vi under tiden där även gjorde en fantastisk klättring uppför mängder av vattenfall (mer om det i separat inlägg).