
Dumt nog trodde jag att uppföljare skulle vara bättre. Jag lockades fortfarande av vad kameran skulle klara och köpte µ Tough 8010 i juni 2010. Vilket jag bittert ångrade redan efter ett par dagars användning och än mer nu idag. För segare kamera fick man leta efter, den var irriterande långsam på i princip alla punkter, att starta, stänga av, autofukus, menyhantering, och ögonblicksbilder var bara att glömma. Bildkvalitén var inget att stoltsera med det heller, oduglig på land men något bättre under ytan. Dock fortfarande med ett resultat av för gryniga och oskarpa bilder. Och precis som föregångaren började även denna krångla, men redan efter 2 månader, efter (enligt mig) sparsam användning. Den har aldrig utsatt för tryck, kyla eller blivit tappad, och hade efter två månader varit i vatten max 10 gånger. Sen dess har den levt, dött och återuppstått om vartannat. (Och eftersom vi då bodde på Bali hade vi ingen möjlighet att reklamera kameran som var köpt i Sverige). Vi var extremt noga med att doppa den i vanligt vatten efter varje gång den använts i saltvatten, men det var uppenbart inte till någon hjälp. Både på utsidan av skalet (framförallt i skarvar) har det uppstått “eroderingsbubblor” och även på insidan av luckan, alltså den sidan av kameran som aldrig borde ha kunnat komma i kontakt med vatten. Kameran har legat oanvänd i ett år och nu när den följde med oss för att snorkla vid ön Tortuga här om dagen så gick den käpprätt ner graven. Vi kunde hälla vatten ur den och inga bilder på den gick att rädd. Ska Olympus “hittills tuffaste kamera” inte ha en längre livslängd än två tre månader? Aldrig mer Olympus för min del känner jag, inte efter flera misslyckanden och bortkastade tusenlappar och dålig support.
![]() |
På luckan (till batteri och minneskort osv) ser man tydligt hur metallen eroderat. Konstigt att den inte håller tätt? |

Lämna ett svar