Alla turister som kommer till KUTA BEACH kan räkna med MÄNGDER AV FÖRSÄLJARE som tränger sig på, som tex smyckesförsäljare. Vi har däremot klarat oss väldigt bra, allt tack vare Johan Pontell som vi umgås med. Han har varit här i ett år och försäljarna vet att de som är med honom är inte “vanliga köpe-turister”. Sen är jag fascinerad av hur extremt bra de är på att känna igen människor. Vi har varit till Serangan i flera dagars tid och där hänger vi alltid på ett och samma ställe, Warung Karina. Ägaren heter Karina, en ung härlig kvinna som vankar fram med sin höggravida mage. Hon har ett “skjul” på stranden, med några bord, sol-träbänkar, samt att hon serverar lättare mat. Hon känner såklart igen oss och pratar glatt varje gång vi kommer. Men sen har jag tydligen hälsat på flera där för när vi kommer dit med moppen så hinner man knappt ta av sig hjälmen innan tre andra kvinnor ropar “Hello Christina! How are you? Go swiming today?” osv. (och alla kallar mig för Christina av någon anledning).

Lämna ett svar