10 år som resebloggare

Jag hade en plan på att skriva något speciellt vid mitt tusende blogginlägg, men upptäckte dessvärre långt senare att jag hade missat den magiska siffran med sisådär ett par hundra inlägg. Men å andra sidan fyller BLOGGEN 10 ÅR år nu i december, vilket är speciellt det också, och det kan ju vara värt några rader.

Min familj är av den beresta sorten och jag har tack vare mina föräldrar rest sedan liten. Idag har jag besökt lika många länder som jag är gammal (37), men bloggen har endast funnit med på en bråkdel av dem. Och siffran på antal länder hade kunnat vara betydligt högre om det inte vore för att jag fallit så pladask för två platser i världen; Bali och Costa Rica, vilka återbesöks flitigt. Bloggen skapade faktiskt sitt första digitala fotavtryck under just en resa till Costa Rica. Ett äventyr jag åkte iväg på tillsammans med två tjejkompisar, för att ägna halva resan åt att se landet och andra halvan till att få träningsvärk på ett surfcamp.

Mellan april 2010 till april 2011 tog jag och Björn 1 års semester och bosatte oss på ön Bali i Indonesien för att surfa. Under 2010 blev bloggen oväntat uppmärksammad och fick sin första utmärkelse.

Så ofattbart mycket har hänt på de där 10 åren som flugit förbi sedan bloggens första resa. Samtidigt som enormt lite också har förändrats, i alla fall för min egen del. Mina drömmar, mitt liv, typ av resande, typ av semestrar och min passion är i grunden exakt desamma som då. Men den pulserande världen runtomkring känns som den förändrats enormt, och den digitala världen fullkomligt exploderat. Det känns som om resebloggar knappt existerade för ett decennium sedan. Det fanns inga utbredda ”band” mellan resebloggar, och själva ordet resebloggare var knappt en bäbis. Det fanns inga riktiga nätverk, samlingssidor, sammankomster, utmärkelser, events, samarbeten mm. Det var verkligen en helt annan tid. Och skillnaden mellan hur resande personer bloggade då och hur resebloggare bloggar idag är också ett stycke för sig, med enorm kontrast. Där jag tycker att det generellt sett gått från väldigt personligt, enkelt och äkta ”här och nu” i livet, till mer reklamigt, pressat och journalistiskt. På både gott och ont. Men det är enormt kul att ha sett förändringens positiva vingslag. Hur broar byggts mellan bloggare och hur digitala vänner funnit varandra på riktigt i livet. Att fått se hur resebloggare håller samman, inspirerar, reser ihop, och hur resebranschen verkligen fått en stark nisch som bara växer sig allt större.

Om jag blickar tillbaks på blogg och hur den utseendemässigt sett ut genom åren så är förändringarna ganska små, sett till den digitala utvecklingen. Bannern har förnyats några gånger och färgtemat har gått från rosa till turkos. Men bloggen är layoutmässigt uppbyggd på exakt samma sätt som då den startade. Och varför jag klamrar mig fast vid detta simpla upplägg (med en banner, en högerspalt och ett huvudflöde) är för att jag fortfarande älskar tydligheten och det enkla i det. Även om man snart kan kalla det antikt också. Men för mig är den här typen av layout lite detsamma som när man bläddrar i ett fysiskt resemagasin, där man får hela uppslag (inlägg) överblickade direkt. Och slipper ”webb-nyhets-looken” med lockande rubriker, ingresstexter och onödiga klick som måste göras för att nå ett helt ”uppslag”. Jag gillar helt enkelt att låta bloggen vara mer klassisk blogg än en rese-nyhets-sida.

Internets utveckling har under de senaste tio åren också varit ett charmigt stycke. 2005 var året då bloggar som fenomen slog igenom i Sverige och kallades då oftast för nätdagbok. Och att blogga från svensk mark där tekniken legat i framkant kan ju inte ha varit någon konst. Men att blogga som resebloggare, från andra länder och platser långt bort, har väldigt många gånger varit en utmaning. Vilket jag kan le åt enormt nu idag. Åt hur man vissa dagar kämpat för att ens få upp ett inlägg, eller kämpat med att få upp en bild på ynka 200 K. Och alla internetcaféer som besökts, ja jösses vilka minnen.

Funktionen med bloggen då den startade var att i första hand fungera som en digitala minnesbank för mig själv. En funktion som den levt upp till mer än väl, för jag mins knappt alla resor och äventyr som gjorts hittills, och tittar då och då i den digitala backspegeln. Men sen var det också kul att dela med sig av upplevelser samt inspirera andra. Men trots att bloggen fått ett tiotal fina utmärkelser genom åren så säger jag oftast att jag inte har något egentligt mål med 29°. För jag vill verkligen ha bloggen kravlös, jag vill inte ha det som ett jobb, och jag vill aldrig känna press eller stress över dess existens. Jag började blogga för att det var kul och för att jag älskar att fotografera. Och så länge bloggandet är en rolig bisyssla i mitt liv kommer bloggen leva vidare. Och precis som när jag började blogga så kommer jag fortsätta att resa för att ha semester, och inte för att blogga. Jag kommer fortsätta göra extremt få samarbeten, för jag är inte intresserad av att blanda mitt resande med jobb. Och jag kommer fortsätta leva livet så mycket som det bara går, för jag älskar det.

När det kommer till mitt fotointresse så har det växt sig starkare med åren och mycket tack vare bloggen. När jag en gång i tiden läste medialinjen på gymnasiet så arbetade jag med filmrullar, framkallade bilder förhand i mörkrum, arbetade endast med svartvita bilder och min första systemkamera hade inte ens autofokus. Och där slutade också alla min utbildning gällande fotografering. Resterande kunskap är självlärt och enormt mycket har jag att tacka min lekplats (bloggen) för. Vilket jag tycker är otroligt roligt, att nu också kunna se min egen utveckling och känna att fotointresset är en starkare låga än någonsin förr.

Men iom att jag älskar bilder och föredrar det framför text, så har Instagram börjat sno allt mer av min uppmärksamhet. Så vem vet, en dag kanske bloggens Instagram @29grader.se ersätter bloggen totalt, istället för att vara endast en sidekick som det är idag. Men det lär tiden utvisa. Och apropå bilder så har jag lyckats sortera ut en samling av bilder från de senaste 10 åren som resebloggare och de kommer publiceras nu på onsdag, några fotomässiga favoriter och några personlig favoriter.