Grym mountainbike i Andernas berg
Utanför hotellet i Baños väntar en vit pickup lastad med sex mountainbikes. Vi får handskar, hjälm och med det har dagen startat. Jag, Brittany och Carina tränger ihop oss i baksätet, medan killarna får kvarvarande platser (ja flaket räknas också som platser). Längs Andernas slingriga små vägar skjutsas vi högre och högre upp i nationalparken Llanganates för att bli avsläppta i samma höjd som molnen. Cyklar lastas av, ställs in och testas. Energin hos alla sprudlar och vyerna vi står inför är makalöst vackra. Första sträckan är uppför. Uppför, uppför, uppför, tills vi når 3200 m.ö.h. Trots att vi befinner oss så högt upp får det svetten att dropp. Solen lyser och vinden är ljummen. Jag älskar att cykla (är en året runt cyklare i Sverige) men pga en fotskada i höstas var det nästan 6 månader sedan jag satt på en cykelsadel senast. Så kombinationen otränad samt hög höjd känns rejält i lungorna. Det som är uppför på normal höjd går inte att jämföra med vad uppför är på 3000 meters höjd. Jisses!
Vi cyklar förbi bondgårdar, åsnor, vattenfall i fjärran och på sidorna avlöser dalar och vyer varandra. En passage är genom en molnskog och sikten är minimal, men känsla desto coolare. Cykelns dämpade framgaffel arbetar lika hårt som benmusklerna då underlaget skiftar från jord, till kullersten, bara sten och slutligen asfalt.
Vi cyklar förbi bondgårdar, åsnor, vattenfall i fjärran och på sidorna avlöser dalar och vyer varandra. En passage är genom en molnskog och sikten är minimal, men känsla desto coolare. Cykelns dämpade framgaffel arbetar lika hårt som benmusklerna då underlaget skiftar från jord, till kullersten, bara sten och slutligen asfalt.
Detta var en extremt rolig dag med maximal njutning! Från 3200 meters höjd gick det i svindlande hastighet ner till 1800 meter. Då vi stannar vid vår slutdestination nere vid Pastaza River i Baños så är rumpa och rygg full av lera, ansiktet prickigt av knott och armarna rejält solbrända. Dessa 3,2 mil mountainbike i Anderna kommer vi sent glömma. Det var en hel fantastiskt dag!
Ecuador Pure Life – Ecuador
Anonym
maj 25, 2017Vilka härliga vyer och vilket äventyr. Ni har verkligen ”go” i benen.
Anonym
maj 25, 2017Vilket äventyr! :-)Jag blev lite nostalgisk här. Vi har väldigt få souvenirer från våra resor (det mesta vi köper går att äta upp 😉 ). Men vrider jag bara huvudet lite åt vänster här där jag sitter, så ser jag tre små ”lerburkar” med lock som är inhandlade just i Baños :-)Gick även in i bildarkivet och kollade in bilderna. Hade 11 stycken därifrån… HAHA! 1992 var filmen DYR, och man såg ju inte förrän långt efter vad man hade fotat. 😀
Anonym
maj 25, 2017Ja lite ”go” i benen har vi nog. ;)Kul att du också varit i Baños Ama. Mins så väl tiden då man fotade med film och även om jag gillar det digitala idag så saknar jag även den tiden. Särskilt själva väntan att få se bilderna, det var ju helt underbart. Som julafton varje gång man hämtade ut de framkallade bilderna. Ibland blev det bra och ibland blev det hemska bilder. Hi, hi! Det var mer charm på något sätt. Och varje bild blev även så mycket mer dyrbar och speciell.
Anonym
maj 25, 2017Wow så impad jag blir. Inte bara kämpa med cykel på höjd och värme och då kämpa er igenom alla underlag i flera mil. Starkt jobbat!! Vilka vyer och fin natur ni även fick erfara// kram
Anonym
maj 25, 2017Vilken otrolig upplevelse. Och jag som är så slö och otränad blir helt matt av att läsa allt ni hittar på!Gullig åsna. Stod den stackaren fastbunden där i sin ensamhet?
Anonym
maj 25, 2017Ha, ha, ohh no Emma! Ja åsnan stod där fastbunden, men det såg inte ut att gå någon nöd på den. Det stod faktiskt åsnor lite här och var som tillhörde de olika gårdarna/bondgårdarna vi passerade. Vid ett tillfälle var jag även nära på att dundra rakt in i en kossa som plötsligt kom springande över vägen framför cykeln. Ha, ha!
Anonym
maj 25, 2017Wow, vilket äventyr och vilka vyer! Strongt att cykla på den höjden.Skönt att du är tillbaka igen efter fotskadan (minns ju dina kryckor från resebloggareventet). Jag är också en året runt-cyklare men cyklar mest på asfalt. De andra i min familj kör dock mountainbike. Man kanske borde testa! Tack för ett inspirerande inlägg.
Anonym
maj 25, 2017Vilken vy och vilka bilder. Verkar som ett riktigt härligt äventyr. Ecuador, lockar som bara den 🙂
Anonym
maj 27, 2017Åh så kul att du tittade in hos mig! Så hittade jag hit! Ser helt magiskt ut, vilken miljö!Kram Jenny
Anonym
maj 27, 2017Otroligt vackert, men cykla på 3200 meters höjd. Jisses jag har gått snabbt på den höjden och bara det kändes! Bra jobbat!
Anonym
maj 29, 2017åh så härligt det ser ut, och söta åsnor!! 🙂
Anonym
maj 31, 2017Wow, vilken grej och så vackert!
Anonym
juni 5, 2017Wow, ser helt fantastiskt ut. Själv hade jag inte fixat det pga olika anledningar och höjdskräck :-)Hälsningar Stina
Anonym
maj 25, 2017Vilka härliga vyer och vilket äventyr. Ni har verkligen ”go” i benen.
Anonym
maj 25, 2017Vilket äventyr! :-)Jag blev lite nostalgisk här. Vi har väldigt få souvenirer från våra resor (det mesta vi köper går att äta upp 😉 ). Men vrider jag bara huvudet lite åt vänster här där jag sitter, så ser jag tre små ”lerburkar” med lock som är inhandlade just i Baños :-)Gick även in i bildarkivet och kollade in bilderna. Hade 11 stycken därifrån… HAHA! 1992 var filmen DYR, och man såg ju inte förrän långt efter vad man hade fotat. 😀
Anonym
maj 25, 2017Ja lite ”go” i benen har vi nog. ;)Kul att du också varit i Baños Ama. Mins så väl tiden då man fotade med film och även om jag gillar det digitala idag så saknar jag även den tiden. Särskilt själva väntan att få se bilderna, det var ju helt underbart. Som julafton varje gång man hämtade ut de framkallade bilderna. Ibland blev det bra och ibland blev det hemska bilder. Hi, hi! Det var mer charm på något sätt. Och varje bild blev även så mycket mer dyrbar och speciell.
Anonym
maj 25, 2017Wow så impad jag blir. Inte bara kämpa med cykel på höjd och värme och då kämpa er igenom alla underlag i flera mil. Starkt jobbat!! Vilka vyer och fin natur ni även fick erfara// kram
Anonym
maj 25, 2017Vilken otrolig upplevelse. Och jag som är så slö och otränad blir helt matt av att läsa allt ni hittar på!Gullig åsna. Stod den stackaren fastbunden där i sin ensamhet?
Anonym
maj 25, 2017Ha, ha, ohh no Emma! Ja åsnan stod där fastbunden, men det såg inte ut att gå någon nöd på den. Det stod faktiskt åsnor lite här och var som tillhörde de olika gårdarna/bondgårdarna vi passerade. Vid ett tillfälle var jag även nära på att dundra rakt in i en kossa som plötsligt kom springande över vägen framför cykeln. Ha, ha!
Anonym
maj 25, 2017Wow, vilket äventyr och vilka vyer! Strongt att cykla på den höjden.Skönt att du är tillbaka igen efter fotskadan (minns ju dina kryckor från resebloggareventet). Jag är också en året runt-cyklare men cyklar mest på asfalt. De andra i min familj kör dock mountainbike. Man kanske borde testa! Tack för ett inspirerande inlägg.
Anonym
maj 25, 2017Vilken vy och vilka bilder. Verkar som ett riktigt härligt äventyr. Ecuador, lockar som bara den 🙂
Anonym
maj 27, 2017Åh så kul att du tittade in hos mig! Så hittade jag hit! Ser helt magiskt ut, vilken miljö!Kram Jenny
Anonym
maj 27, 2017Otroligt vackert, men cykla på 3200 meters höjd. Jisses jag har gått snabbt på den höjden och bara det kändes! Bra jobbat!
Anonym
maj 29, 2017åh så härligt det ser ut, och söta åsnor!! 🙂
Anonym
maj 31, 2017Wow, vilken grej och så vackert!
Anonym
juni 5, 2017Wow, ser helt fantastiskt ut. Själv hade jag inte fixat det pga olika anledningar och höjdskräck :-)Hälsningar Stina