Hotel Las Tortugas – djurens paradis

Jag har nämnt det förr och det tåls att säga igen; Playa Grande är en av våra favoritstränder i Costa Rica. Inte bara för att den är vacker, enormt lång, har bra surf och få fotavtryck, utan också för att det är en strand där världens största sköldpaddor lägger ägg. Stranden tillhör nationalparken Las Baulas och platsen värnar enormt om havslädersköldpaddorna som är en hotad art. Så i detta område finns därför endast ett hotell beläget på stranden, HOTEL LAS TORTUGAS. Ett äldre hotell, vilket märks på ganska mycket. Men vi har bott här förr och gillar det ändå. Mycket för att de verkligen värnar om djuren. Kvällstid är belysningen väldigt dämpad och sparsam för inte störa sköldpaddorna då de går upp och lägger ägg på stranden. Och eftersom sköldpaddor är känsliga för ljus finns ingen direkt havsutsikt trots att hotellet ligger på stranden. Hotellstrukturen och växtlighet runtom är avsedd att blockera ljus mot stranden. Hotellet är en modell för ekoturism och hållbar utveckling, och just därför är detta hotell något extra i mina ögon, här har turism och natur gift sig på ett fint sätt och där djurlivet går i första hand.

Vid restaurangen på träbalkongen på andra våningen utgörs belysningen av levande ljus kvällstid, vilket gör stämningen väldigt fin. Många andra djur finns självklart också i detta område, både vilda som tama. Hotellet har bl.a. en mycket kärvänlig katt som framförallt kvällstid gillar att stryka sig kring benen på oförberedda middagsgäster. Vilket i sin tur framkallar en hel del skrik, något vi både bevittnat i år och tidigare år. Och lika roligt är det varje gång, bara för att vi själva inte råkat ut för det och vi vet om katten. Men självklart förstår jag alla skrik. Tänk själv att man sitter i mörkret, vid endast stearinljus var svaga lågor knappt når utanför bordsduken, och så plötsligt slingrar sig något ludet runt ditt ena ben. Vem skulle inte skrika då?! 

Då jag satt ute på en av hotellets balkong sent här om kvällen för att ordna några måsten på datorn så såg jag i ögonvrån hur katten slank förbi vid bordet framför min fötter. Efter några sekunder började jag undra varför katten gick bortåt och inte stannade (den gillar som sagt att vara nära). Två sekunder senare ser jag i ögonvrån hur “katten” hoppar upp på räcket, men tycker då att den ser ovanligt stor ut. Så jag vänder på huvudet för att titta ordentlig och inser att det inte alls är katten utan en tvättbjörn! Ha, ha! Och jag vet ärligt talat inte vem som blev mest förvånad, jag eller tvättbjörnen.