Underbara, charmiga, fantastiska by, som vilar vid en av landets vackraste stränder och bär samma namn. SANTA TERESA. Första gången vi sågs var för nio år sedan, då var byn en ynka vattendroppe i förhållande till den överfulla bägare som Santa Teresa kan liknas med idag. Då skämtade vi om att promenera in till “människobyn” (korsningen som delar Mal Pais och Santa Teresa), vilket tog ca 40 min längs dammig väg. Idag har “människobyn” vuxit långt från sitt ursprung och sträcker sig över hela den 40 min långa promenadsträckan. Vägen har fått asfalt, fyrhjulingar är inte längre överlägset fler än antalet bilar, restauranger och butiker har förökat sig i snabbare takt än ogräs växer, stranden har fått livräddare, poliser finns i området, bankomaten benämns idag som pluralis och är inte skyddad av militär med automatvapen, det finns två läkarmottagningar, till och med tandläkare, och utöver detta har antalet turister skjutit i höjden. Trots att vägarna för att nå hit än idag är enbart dåliga sandvägar så har surf-byn som blivit yoga-by ändå en dragkraft likt en magnet, och lockar en stor mängd med turister, främst svenskar. Man kan resa runt i Costa Rica och knappt höra några andra svenska röster, men efter två minuter i Santa Teresa är läget det motsatta. Rätt intressant.
Santa Teresa – Nicoyahalvön – Costa Rica
XOXO

Lämna ett svar