Sagolik vandring bland sju bergstempel

Med en påse full av frukt i ena handen och en vattenflaska i den andra vinkar jag hej då till Nyoman som kör vidare för att parkera. Vid den lilla entrékuren betala jag några kronor för hyra av sarong, vilket är ett måste, samt lämna en donation för mitt besök till templen. Flertalet gånger tacka jag vänligt nej till erbjudandet om att ha en guide med mig, men studerar kartan noga innan jag börjar min vandring uppåt. Över 1700 trappsteg väntar mellan mig och det högsta templet. 

Startpunkten är belägen på hög höjd men inte tillräckligt högt för att ge någon direkt svalka, och redan efter ett par kilometer börjar den 10kg tunga ryggsäcken kännas fuktig mot ryggen. Men naturen, vyerna, den täta skogen och de murriga trappstegen tar snabbt över intresset. Vandringen till toppen och ner är ett av de vackraste och jobbigaste tempelupplevelserna jag gjort på Bali. Men så värt det, för sagolikt vackert, från första till sista fotsteget. 

LEMPUYANG LUHUR är ett av Balis äldsta och mest viktiga tempel, i samma ”andliga klass” som det pampiga modertemplet Besakih. Det heligaste templet vid detta berg, Lempuyang i östra Bali, ligger på 1,175m över havet och högst upp på toppen av berget. Längs vägen dit kan man se totalt 7 tempel, en vandring som sägs ta upp mot sju timmar totalt. 

Jag valde att se tre tempel längs min vandring; Penataran Lempuyang, Pasar Agung och Lempuyang Luhur. Det första templet Penataran Lempuyang (och även det mest kända rent fotomässigt) finner man kort efter att man börjat gå, och redan där är utsikten magisk (bilderna ovan). Följande ca 2 kilometer går man längs en liten asfalterad väg för att sedan ge sig in bland naturen, på en smal stig med omväxlande många trappor. Nästan ständigt känner man sig iakttagen av grå långsvansade makaker som tycks älska de något svalare bergsskogarna. Här och var glimtar panoramavyer över östra Bali och kustens blå hav ses långt bort. De grå makarna är vid dessa tempel inte alls så nyfikna och busiga som deras släktingar vid Ubud och Uluwatu. Här varnas till och med turister för dem, och de har även skjutit av de apor som varit mest aggressiva. Idag är dessa tempel inte särskilt välbesökta bland turister. Jag mötte endast två andra par under min dag där, vilket jag skulle säga är extremt ”turistglest” för att vara på Bali. Jag fick däremot sällskap längs många sträckor utav lokalbor, fint klädda i ceremonikläder och enormt glada och trevliga. Även smått roade och nyfikna över att en ensam tjej med endast sandaler på fötterna vandrade på egen hand. (PS. Mer fotriktiga skor är att rekommendera, även om det går att gå i sandaler också).

Efter ett par timmars vandring uppför når man det högst belägna templet, PURA LEMPUYANG LUHUR. Ett mycket litet tempel och inte särskilt speciellt utseendemässigt egentligen, men verkligen en lugnande plats för andrum. Där tystnaden vilade mjukt, böner utfördes med heligt vatten och rökelser från offergåvor seglade iväg med vinden.

Bunutan – Karangasem Regency – Bali