Vägarna är ett stycke för sig

Över lag så är vägarna bra i Nicaragua, om man håller sig till de större vägarna. De är av asfalt alternativt en typ av kullersten som är liknande asfalt att köra på. Men jag kan ju inte låta bli att i alla fall försöka visa hur vägarna ser ut där vi rört oss senaste veckan. För i området runt stränderna MARSELLA och MADERAS är det fyrhjulsdrivet eller häst som gäller. Framförallt om man vill till Playa Maderas, dit kommer man inte utan fyrhjulsdriven bil. Eller jo… man kan ta sig dit men inte därifrån. Alla vägar här är av grus och det är ungefär lika mycket djur ute och spatserar på dem som det är fordon. Att lokalborna tar sig fram via hästryggen är mer regel än undantag. Sen alla de djur som både hästar, tjurar, hönor, grisar osv, som går löst kan man ju undra vilka de egentligen tillhör. Så att åka runt här är som ett nytt spännande äventyr varje dag.

Här om dagen när vi var på väg Playa Maderas åkte vi förbi en “vanlig” bil och sa till varandra “undrar hur han tänkte när han åkte ned för den här backen?”. Då stod de längst ned med bilnosen vänd uppåt. Lite senare på väg hem därifrån så stod samma bil kvar, men lite längre upp i backen. Ett moln av sand yrde från framhjulen och polaren satt på motorhuven för att tynga ner. Vi tyckte så jäkla synd om dem och ingen bogserlina har vi i vår bil heller. Men som tur var kom det en annan hjälpande och mer passande bil.