Uluwatu templet

Christine Av Christine10 Comments1 min read164 visningar
Vi var med Josh och Linnea till Uluwatu templet idag. Och precis som förut så diggar jag dom där aporna som är så grymt fulla av rackartyg. Linnea lyckades även göra ”en Linda”, det vill säga i ett kast släppa ifrån sig allt ätbart hon skulle mata dom med, bara för att en apa närmade sig. Men förutom den lilla roliga incidenten och att aporna var oss hack i häl så fick vi även ett filmteam efter oss. Mycket märkligt, men, men. De filmade och vi gick omkring. Makakerna var förresten speciellt förtjust i Björn idag och när en hoppade upp på huvudet på honom bjöds vi på en headbang olikt någon annan. -Här snackar vi vighet (jag inte sett förut)! Både från Björns och apans sida. Apan klamrade sig krampaktigt kvar men föll av efter ett par snygga headbangs och lämnade efter sig en bunt bruna fotavtryck på Björns vita t-shirt. Och det här sceneriet tyckte naturligtvis filmteamet var extremt roligt! Fram tills ytterligare en apa ville upp på kameramannen och tog ett rejält skutt… Ha, ha!  

XOXO
signature
Prenumerera så du inte missar något
Registrera din mailadress för att få dom senaste uppdateringarna!
Tags

Lämna ett svar

10 Comments
  • Anonym
    januari 23, 2013

    Haha, de är verkligen inte rädda av sig! Vi blev varnade för att aporna på Langkawi kunde vara närgångna också och sno grejor, men vi kom faktiskt aldrig så nära dem…

  • Anonym
    januari 25, 2013

    Hihi. Väcker roliga minnen! Känns overkligt att jag också varit där./Anette

  • Anonym
    januari 25, 2013

    Ja, de där aporna vet hur människorna skall tas. Christoffer din bror blev ”varningsbiten” lite lätt i benet när han inte släppte sin bananklase.Siv

  • Anonym
    januari 26, 2013

    Ja tror dom väljer sina ”byten” efter svaghetstecken. Hi, hi! 😉

  • Anonym
    februari 20, 2018

    Men vilka ljuvliga apor!!

  • Anonym
    januari 23, 2013

    Haha, de är verkligen inte rädda av sig! Vi blev varnade för att aporna på Langkawi kunde vara närgångna också och sno grejor, men vi kom faktiskt aldrig så nära dem…

  • Anonym
    januari 25, 2013

    Hihi. Väcker roliga minnen! Känns overkligt att jag också varit där./Anette

  • Anonym
    januari 25, 2013

    Ja, de där aporna vet hur människorna skall tas. Christoffer din bror blev ”varningsbiten” lite lätt i benet när han inte släppte sin bananklase.Siv

  • Anonym
    januari 26, 2013

    Ja tror dom väljer sina ”byten” efter svaghetstecken. Hi, hi! 😉

  • Anonym
    februari 20, 2018

    Men vilka ljuvliga apor!!