Hej då Bali

ETT FANTASTISKT OCH HELT OFÖRGLÖMLIGT ÅR AV ÄVENTYR ÄR ÖVER OCH VI ÄR TILLBAKS PÅ SVENSK MARK MED EN UPPSJÖ AV MINNEN OCH UPPLEVELSER. 

Vår entré till Sverige började rätt komiskt på Arlanda med att Björn tackade flygpersonalen och sa hej då på Indonesiska när vi klev av planet. Samt att jag svarade kvinnan i tullen på engelska, som då kollade på mig med underlig min och påpekade att jag är Svensk, att det i alla fall står så i passet. Hi, hi, vi var tillbaks i Sverige alltså! Så nu ska man ställa om. Inte svar på varken Indonesiska eller engelska, tycka det är normalt att alla människor runtom en pratar svenska, att folk i mataffären alltid ser bittra ut, att människor inte ler så ofta som dom borde, att det är kallt ut, luften är torr, att man kan dricka vatten direkt ur vattenkranen, att man kan lägga godis framme utan att myror hittar dit, och att det inte finns några dödligt farliga djur på tomten. Inse att toaletter på svenska vägmackar faktiskt är enormt renliga, att de inte finns några “hål-i-marken-toaletter”, att det finns hastighetsbegränsningar på alla vägar, att tutan inte är bilens mest använda del, att man sitter på vänster sida och kör på höger och att det inte går att muta sig ur en poliskontroll med 50.000Rp.

Jag saknar redan Bali och charmen som ön faktisk har, framför allt glädjen som finns hos människorna, vänligheten och det ständiga “hej hur mår du”, alla artighetsfraser som är bland det naturligaste som finns, och inställningen att allt löser sig, att allt ordnar sig oavsett förutsättning. Positivitet, glädje, värme, vördnad och leenden är Bali för mig. Och jag saknar redan ön och tiden vi haft så det gör ont inombords.

PS. Vi hade övervikt på vägen hem, 11 kg, men behövde bara betala för 5 kg. Så ni som röstade på “på tok för mycket” och om det blir ett problem både “ja, nej, och allt går att lösa med mutor” gissade rätt. 🙂