Gå ner i ett hål i marken och förvänta dig att kunna se. Inse att du inte ser någonting alls, ögonen saknar ljus, du är dessutom för lång för att kunna stå rak och att du har tappat bort guiden. Du hör hur han ropar “Here I am, come here”, men ser fortfarande ingenting och har ca 10 mörka gångar att välja bland…. -Japp då var vi framme i Gala-Gala Undergrounde House. Spännande.
Björn hade förväntat sig enbart en grop i marken, som någon underlig snubbe grävt ut förhand och sen kom att kallat sitt hem. Själv så hade jag förväntat mig lite mer än enbart en grop, men långt ifrån en hel jävla labyrint av gångar och “rum” som sades uppta ett område på hela 500kvm. Det var vansinnigt trång, mörkt, fuktigt och galet varmt. Vid en passage funderade jag på om jag skulle bli tvungen att krypa på alla tre (ena handen var oanvändbar då den höll i kameran) och i samma passage funderade jag även över om Björn ens skulle kunna ta sig igenom. Men det gjorde vi. Och vi såg massor, vardagsrum, kök, badrum, toalett, meditationsrum. Och vi kom upp ur ett hål ur marken och fattade inte ett smack om hur vi gått eller tagit oss runt bland alla gångar. Och vi tyckte även att det australienska paret som tidigare spenderat en vecka där nere och hyrt stället som sitt hotell måste varit komplett galna.
Det underjordiska huset byggdes av Made Byasa, som under 15 års tid (1961-1976) skapade allt med hjälp av en hammare och mejsel, och sin intuition som vägledning. Det finns sju nedgångar och en djup brun med vatten i husets mitt. Idag får man guidade turer genom delar av det underjordiska huset via Mades son. Priset sägs vara frivillig donation, men nja, sonen tar betalt.
XOXO

Anonym
mars 4, 2011Oj, inget för oss med cellskräck! Huu!
Anonym
mars 4, 2011Oj, inget för oss med cellskräck! Huu!