Helig Man – Mr Ketut Liyer

Jag och Anna satte oss i bilen och bad vår driver Nyoman Putra ta oss till en helig man. I byn Ubud hamnade vi naturligtvis och inte helt oväntat hos Mr. Ketut Liyer, känd från Elizabeth Gilbert´s bok Eat Pray Love. Jag har själv varken läst boken eller sett filmen, men att vara på Bali  har gjort det omöjligt att undgå all hysteri om saken. När vi förstod vart vi hamnat så var väntetiden för att ens få ett besök väldigt lång. Skulle vi åka till en “riktig” helig man som inte upptrissats av media eller skulle vi vänta? Valet blev att vänta, då vi fick höra att det brukar vara flera veckors väntetid. Så med varsin nummerbricka i handen startade tidsfördrivet. Vi såg oss omkring i den vackra trädgården, såg alla djur, gick på toa ett antal gånger, satt ner, stod upp, satt ner igen, och åkte även in till centrala Ubud och gick på marknad, för att sen åk tillbaks och sitta ner och vänta lite till.

Sen var det dags, det var min tur och jag tog plats  mittemot Ketut utanför han hus. Med ett öppet sinne, utan att tro eller inte tro. Han frågade vart jag kom ifrån och vad jag hette, det var allt han ville veta. Sen tolkade han mina ansiktsdrag och linjerna i mina händer. Sa att jag hade många yrken, att jag var konstnärlig, att jag lyckas väl i det jag tar mig an, har stark vilja, mycket energi och kraft från lotusblomman*. Jag hade inga frågor till honom men fick svar på tankar som cirkulerat i mitt huvud under de senaste dagarna. Vad tänker jag inte avslöja här, men att få svar på något som man inte frågat om ger en märklig känsla. Det jag varken trodde på eller inte trodde på innan, tror jag mer på nu. Jag tror Ketut Liyer besitter kunskaper att se och tolka, så jag hade faktiskt mer än gärna suttit kvar där på verandan längre än vad jag fick. Men som sagt, kön var lång och andra ville också få sin tid. Det sista Ketut sa till mig var “It´s good that you are here. It´s good for me that you are here” och så gav han mig sitt visitkort. Vilket var lika roligt som konstigt. Varför fick jag det men ingen annan? Ja kanske för att jag gör det jag gör just nu, publicerar det här, ett inlägg om en positiv upplevelse som var över förväntan. Med Anna tog han upp helt andra ämnen, väldigt rätt ämnen. Och vad det var vet bara Ketut, Anna, jag och ett par fler.