Warungerna ligger på rad längs stranden i Serangan. Det är enkelt, avskalat, lite fallfärdigt på sina ställen, simpla uttorkade träbänkar och bord, och menyerna är enkla och erbjuder ett 10-tal rätter. Här står inga uppklädda vakter och öppnar dörrar, det finns inga väloljade golv eller solstolar med fina madrasser eller sponsrade parasoll. Och det är det som gör hela stället så fantastiskt. Det är äkta, det är på riktigt och det är bland människor som är helt underbara. Karina har öppnat upp sin Warung Karina igen efter ett par månaders barnledighet. När vi kom hit idag fick vi samma varma välkomnande som alltid. Björn tog sig ut i vågorna en stund och Karina klättrade upp på ett av borden för att göra i ordning en av dagens offergåvor (vilket hon gör tre gånger om dagen). Doften av rökelser spred sig i hela Warungen och det doftade gott. Hennes fjärde barn, sonen Ketut nu 14 veckor gammal, inspekterade allt från madrassen han låg på på en av bänkarna en par meter bort. Det händer ju även på Bali att solen inte alltid skiner. Ett mindre regn drog in över ön och fick Mini och Nini (massage-duon) att lägga sig för att vila en stund, vilket inte alls är ovanligt. Själva så åt vi frukost och lät regnet dra förbi, sen begav vi oss hemåt igen och resten av dagen sken solen från blå himmel.

Anonym
september 17, 2010Låter helt fantastiskt och jag längtar efter att få åka iväg till er. Få lite äkta Balinesisk slapparkänsla helt enkelt. Molnbilden är nästan lite magisk. Otroligt häftig!
Anonym
september 17, 2010Balinesisk slapparkänsla?? Med det schemat ni två planerar på så tvivlar jag på att du hinner andas ut en gång innan du sitter på planet hem igen 🙂
Anonym
september 17, 2010Låter helt fantastiskt och jag längtar efter att få åka iväg till er. Få lite äkta Balinesisk slapparkänsla helt enkelt. Molnbilden är nästan lite magisk. Otroligt häftig!
Anonym
september 17, 2010Balinesisk slapparkänsla?? Med det schemat ni två planerar på så tvivlar jag på att du hinner andas ut en gång innan du sitter på planet hem igen 🙂