Av
Här är Nanik, en av alla de människor jag mött och som gett mig minnen. Jag mötte henne på stranden i Changu idag… hum… mötte…. hon mötte mig är nog de rätta ordavalen. Jag hade tagit med mig hela kamera-
utrustningen dagen till ära, för att i lugn och ro ta bilder till ett ev bokomslag. Det började bra för stranden var helt tom. Björn tog sin bräda och försvann ut i vågorna och jag kunde fokusera på mitt. Med andra ord försvinna in i min egna lilla värld. Efter ett tag kom två strandförsäljare (som jag träffat sen tidigare). De nöjde sig med att stå bakom ryggen på mig och titta… huma… uma… och sen lämna mig ifred. Sen kom de en tjej gående på stranden, hon gick förbi åt ena hållet, sen åt andra hållet. Tredje gången pausade jag bilden så hon skulle kunna gå förbi, trodde jag. Men hon kom fram och satte sig vid mig i stället. Pratglad, sprallig, nyfiken och full av liv. Nyhitflyttad från Lombok och nu bodde hon med sin bror som jobbade som driver.
Följande timme eller timmar blev inga bilder tagna för mitt ändamål, jag hade fått sällskap av en väldigt pratglad tjej. När Björn väl kom upp ur vattnet hann han säga några ord, sen ville Nanik posera framför kameran och snodde åt sig Björns Bräda… hi, hi, hi! Ja vad ska man säga… -Här har ni Nanik!
Lämna ett svar