Jag vaknar upp och hör surret från vår AC. Det är fortfarande mörkt ute. Rummet är skönt och svalt. Klockan är strax före sex på morgonen och en ny dag i paradiset tar sin början. Vi tar oss till stranden för att möta solen när den går upp. Det är alldeles stilla på stranden. Det är bara vi där. Vågorna svallar små och harmlösa in mot stranden. De är inte alls så aggressiva som när vi kämpar mot dem med våra surfbrädor. De tycks nästan fredliga såhär på morgonen. Vi börjar gå och känner hur tårna sjunker ner i den blöta sanden, solen börjar sakta leta sig upp över palmtopparna. Hela stranden får en rosa/lila ton blandat med lite soldis. De små krabborna börjar vakna till liv. En och annan morgonpigg surfare dyker upp med sin bräda under armen. Vi tar fram våra kameror och försöker på något sätt fånga denna morgonstund. Så stilla, så vacker. Solen är nästan helt uppe nu och börjar värma ordentligt på den redan solhärjade huden. Vi tar våra kameror, går sakta tillbaka till vårt camp och njuter av en fantastiskt god frukost innan dagens första surflektion börjar.

Lämna ett svar