AvOm vi har fått nån färg?
-Jo tack, flera stycken!
Nedre smalben, övre smalben, båda knän, ovanför knä, insida lår, framsida lår, höft och armbågar.
Dessa är mina allra färggladaste kroppsdelar just nu. Färgskalan går allt ifrån mörkblå och lila till rött och ljusgult, så vackert ton i ton. Än har jag inte en aning om hur man ska förhindra att alla dessa blåmärken poppar upp, men jag börjar få koll på tecken när de kommer att komma:
- När man paddlar som en galning för att komma upp på vågen, tittar bak på en jättelik vattenvägg och inser att, -helvete, den kommer att bryta.
- När man paddlar för att komma in till land, hör ett dån, tittar bak och ser en mindre tsunami tona upp där bakom.
- När man kommer upp på vågen, oavsett storlek. What goes up must come down.
Mindre action är det då på Pepe Negro, ranchens häst. Här uppe kan man vara lugn att ingenting går i annat än långsam gångtakt, men det är fantastiskt vackert och mysigt att ta en tur i solnedgången på stranden.
/Malin
XOXO
Anonym
januari 12, 2009Hej igen.Det där med färg har jag undrat så över. Men då kanske tänkt mer på de oändliga förmaningar som vi inom familjen försök få unga fröken blond att akta sig för att ej bli knall röd. Men den där sköna morgonen är nog min melodi. Oj oj oj så otroligt härligt Ni har det. Vi är riktigt avis i alla fall.Ta vara på härligheten men var försiktiga så vi känner igen Er när Ni kommer hem. Kram från mamma (och pappa som kommer hem imorgon från Småland).
Anonym
januari 13, 2009Lovar att ta det försiktigt mamma:-)Kram!/M
Anonym
januari 16, 2009Krama hästen och sätt i klackarna så blir det nog fart!! 🙂 …Ha det bra önskar Pappa