Vågsurf, dag 1-2

Alla ni som tror att det här med att vågsurfa handlar om att bara stå och balansera på en bräda på vågorna. Ni kan ju ta och tänka om. Vårsurfing är en hel vetenskap kan jag (Elin) säga som aldrig rört mig i den här världen tidigare.
Till att börja med så kan man ju försöka lära sig surfspråket, utan det är det svårt att förstå instruktionerna man får. Det går liksom inte att komma med uttryck som fram, bak, sida, upp på brädan. NEEEEJ, det är nose, tail och rail som gäller. Sedär, nu har ni de första grundstenarna för en lyckad surfkarriär. Så var det ju det här med hög- och lågvatten, vågkunskaper, hur vågor bildas och hur man tar sig ur strömmarna som bildas. Ja, ni hör ju. Vågsurfing handlar alltså också om måne och sol, vatten och vind. Med dessa kunskaper i bakfickan och med ett kaos i huvudet så var det då dags att försöka praktisera det här….

Att överhuvud taget hitta en våg som det går att surfa på, med mina kunskaper, det tar tid. Att sedan lyckas komma upp på brädan i rätt position i sidled OCH på längden samtidigt, gärna INNAN vågen sköljer över mig. Det tar ännu lite längre tid. Att sedan förstå NÄR jag ska paddla, det är en vetenskap i sig.( Tro för sjutton inte att man bara ställer sig upp och sedan är det klart) Nej, PADDLA är nyckelordet. Paddlar gör man för att komma upp i samma hastighet som vågen. Något som lyckas ungefär var femtonde gång man testar, resten av gångerna är man som en torktumlare i en våg för att man har fått ett NOSEDIVE. Japp, det är surfspråket och betyder på svenska störtdyk med fronten före rakt ner i vattnet. Lyckas man paddla någorlunda och hålla sig på brädan, ja, det är då det kommer, ögonblicket som INTE får gå fel. Upphoppet mina vänner. Upphoppet är, ja, hur ska jag beskriva. Ni ligger platt på mage, intet ont anande kommer en kraft bakifrån och då är det dags att göra en sjuhelsikes armhävning SAMTIDIGT drar man in fötterna under sig så man kommer upp i stående I SIDLED. Testa gärna hemma på golvet!
Om ni då tänker er att man har greppat lite språk, man har hittat en våg, man paddlar för sitt liv och man får ett upphopp som sitter, man rider vågen och balansen håller. kan ni då förstå känslan som sprider sig i kropp och själ?! Man glömmer alla ömma muskler, man glömmer lungorna som är fulla med saltvatten, man tänker inte på att man inte ser för att vattnet smugit innanför linserna. Man bara ler från själen och hela vägen ut i universum. För den känslan går inte att beskriva och det borde vara varje människas rätt att en gång i livet få uppleva ruset av vågsurf!
/Elin

Costa RicaSurf